Har Ni Verkligen Kommit Rätt Nu?

Nu börjar året gå mot sitt slut och det med besked. Det är mer eller mindre bara tio timmar kvar.
vvad har det här året gett för upplevelser och avtryck i mitt liv?
 Om jag skuklle sätta mig ner och fundera över det så skulle det nog ta ett litet tag. Jag vet inte riktigt vad som hänt det här året då tiden har flugit förbi som en nordlig isande vind. (varför inte en sydlig varm bris? jo, för att det just nu är snö och minusgrader utanför mitt fönster.)

för ett år sedan bodde jag i Uppsala och studerade till musiklärare, Numera bor jag i Stockholm och utbildar mig till musikalartist. men vad har hänt där emellan?

Jag har givit upp hoppet om att bli en ung gymnasielärare. Jag ville nog försöka bli någonting inom den verksamma musikbranschen först. Det började nog under vårterminen då jag och Malin "Malita" började dansa Salsa Vals/Foxtrot på Studio-K i Uppsala. Efter det så kastade hon iväg mig på audition på Kulturama och medan jag satt och tragglade med de evinnerliga tentorna for jag iväg till Stockolm för att ge det ett försök. Vad hade jag att förlora? Jag älskade dock Uppsala som stad men avskydde mitt val av utbildning.  Innan det var dags för audition så hade jag premiär med Anythiong Goes med Smålands Nation i spetsen. Där var jag dansare helt plötsligt. Jag har ingen riktig dansbakgrund så det här kan man väl säga att var min debut som dansare i musikalsammanhang. Någon vecka senare var det dags för mig att pröva lyckan i Stockholm. 
Så där satt jag i Stockholm i slutet av maj och gjorde så gott jag kunde för stunden. Sjungandes på italienska och engelska och svenska spelande arrangör för Cannes festivalen, dansade mig blodig (bokstavligt talat) rakt in i ett trumset under dansprovet. Intet anande åkte jag tillbaka till Uppsala och satte mig sålunda ner med mina kvarvarande tentor. plötsligt en dag så dimper det ned ett stort vitt kuvert med Kulturamas emblem på. Min syster var närvarande och jag öppnar kuvertet. Jag hade kommit in.

 Livet tog en ny vändning. Jag skulle flytta från uppsala och rakt in i storstadsdjungeln. Vid något tillfälle i livet har jag agt att jag aldrig skulle flytta dit. Men nu hade jag i princip inget val och glad var jag för det. Nu var det bara till att packa ihop hela mitt hem och flytta tillbaka det till Norrland över sommaren. På något sätt sål yckades jag få in allt i tre billass nu när jag tänker på det så måste det ju ha varit rätt mycket på 18kvm.

Sommaren tillbringades med att leta upp artister och anordna musikkvällar ett antal onsdagskvällar i Juni, Juli och Augusti. Där emellan hann man med att träffa vännerna och några ströspelningar här och var i trakterna kring Hudiksvall.

Lördagen efter den sista onsdagskvällen på Ankarmoon gick flyttlasset till Stockholm, Tumba rättare sagt. Jag skulle nu dela en liten etta med min vän Sofi. Jag är henne evigt tacksam för att hon öppnade sina dörrar och släppte in mig. Där bodde jag i fem veckor fram till i slutet av september. det blev tidiga morgnar och tidiga kvällar. Det tog mig ungefär 45-50 miuter att färdas enkelväg till skolan. Men det gjorde mig ingenting. Då kom man upp i tid och var lagom trött på kvällen för att kunna laga sig en middag och sova gott sedan. Jag kommer ihåg att vi brukade sätta in en av Harry Potter filmerna för att lugnt somna in. Det var tider det.

Efter det så bar det av till Hökarängen ett tag. Därifrån tog det mig 10 - 20 minuter för mig till skolan. Ett problem var dock att jag inte kunde sova ordentligt första veckan. Men sånt är livet ibland. Jag stormtrivdes i lägenheten fast den var så pass stor för en ensam man som mig.

Jag bor inte kvar i den lägenheten utan har flyttat två stationer söderut.  jag har dock inte hunnit bo in mig där ännu då jag åkte upp till Iggesund nio dagar efter inflytt.

Jag är glad för de människor jag har fått träffa under året även de som bara har gjort ett kort gästspel i mitt liv.
för de misstag jag har gjort ber jag om ursäkt för de jag inte har tackat tackar jag nu. Jag är glad för mina vänner gammla som nya. Nu satsar vi på ett nytt fartfullt år. Vem vet kanske vi ses igen. Kanske byter jag stad ännu en gång men gör jag det tänker jag stanna längre än ett år.

Vad framtiden har att vänta vet ingen. Vi väntar och ser.

Gott Nytt År
Önskas Er Alla

Johan Bergman